.

Jag tänkte berätta om gårdagens mycket graciösa hemfärd från spanien.

Okej, den var inte graciös. Inte det minsta faktist, men efter lång väntan kom vi äntligen hem. Dock 7 timmar efter beräknad tid. Men dock.

Det började med att Max ( min lillebror på 4 bast ) Bröt ihop fullständigt ( dock på låtsas) för att jag slängde han tomma kartong som det hade varit en lastbil i. I ca en och en halv timma satt han och stortjöt i bilen på väg till flygplatsen som vi redan var en timme försenade till.

Men det hade inte gjort något om vi hade varit ännu mer sena eftersom nångra flygledare i frankrike ( wtf? ) strejkade vilket gjorde att planet blev 3 timmar sent. Jippie, verkligen. Och då vid den tiden hade Max djupa sorg över hans kartong övergått i något mordiskt som drabbade alla inom räckhåll för hans fötter.

Och jag kan inte hjälpa det, men slår någon på mig så slår jag tillbaka, speciellt om de är min lillebror som heter max. För jag har absolut ingen lust att gå och ta emot skit från folk utan att de får något som helst tillbaka. Så därför slår jag honom om han slår mig. Och då brukar världskriget utbryta, och det gjorde det ännu en gång och det slutade som valigt med att jag fick skäll medans max fick ett ''ajabaja''.

Sen när det hade gått en stund skulle vi gå och äta och Hampus och Max levde loppan inne på resturangen. Till slut som en blanding av soppa och regelbundet skumpande spyde Hampus upp soppan plus lite andra saker som man kan tänkas ha i sin mage.

Men till slut kom vi på planet och jag hamnade lyckligtvis bakom ett stort ego som inte tänkte på något annat än att han skulle ha det skönt och fälde bak stolen en bra bit tills mina knän tog emot. Verkligen jättelätt att sova i den ställningen. Eller inte.

När klockan var runt 0:03 hade jag fortfarande inte sovit något och vi bestämde oss för att ringa och beställa en taxi istället för att ta tågot som det egentligen var tänkt. En stor bil med ett barnsäte skulle komma och hämta upp oss efter tjugo minuter.

Det gick tio minuter... Femton minuter.... Tjugofem minuter och det hade fortfarande inte dykt upp någon bil. Inte förrens det var dubbelt så lång tid som de hade sagt. Då, efter 40 minuter kom det en mycket liten enkelbil för fem pers med två barnstolar.

Det muntrade inte precis upp oss när vi fick reda på att vi precis hade missat tåget. Det betydde att vi skulle få vänta en timme till. Men till toppen av allting så blev tåget mer och mer försenat. Sen när det var uppe i en timme och förtioen minuter försenad ställdes det in. Men det kom ganksa snart ett nytt tåg. Då var det ganska ljust ute. Men vi kom iväg från kastrup  så han vi med nöd och näppe med bussen som skulle ta oss hem. Allting gick jättebra ända tills vi steg av bussen och upptäckte att vi hade glömt max bilstol på bussen. Men det ordnade sig till slut och nu är vi allesammans hemma trots all oturen vi hade. 



Imorgon blir det en fika med Natha så att jag kan mätta mina chai behov och beställa en tid hos frissan.

KRAM