Kapitel 1 Plasthjärta
Just det, Dikten i början är lixom ''motivet'' till hela berättelsen, men jag har inte skrivit den själv.
Kapitel 1
Spegel spegel på väggen där.
Sig mig du vad skönhet är.
Ska man se ut som en pinne
Och känna sig inne?
Ska man tro att man e cool
Bara för att man köpt en ny kjol?
Läppstift, mascara och kajal
Vi har för stora skönhetsideal.
Varför få skuldkänslor stora,
och bli kallad Hora
för att man ser ut så man gör
Och beter sig som man bör?
Tjejer sminkar sig i hopp
För att en kille ska dyka opp.
Killar borde titta vad som finns inuti
Och få reda på allt det sköna där inne i.
Nej, skönhet är vad som finns inuti.
Resten kan man skita i.
Spegel spegel på väggen där,
Jag vet nog vad skönhet är!
*
- Hur fan ser du ut?
Sandra gick bara förbi sin bittra mamma utan att låtsas om klagomålen och kränkningarna som sipprade genom hennes mun i princip varje gång hon såg sin dotter.
*
Deras förhållande hade aldrig varit sådär bra, eller jo, när hon var liten och Agneta inte hade slängt ut Sandras pappa än. Sedan den dagen blev Agneta bara mer och mer vidrig, elak och ambitionslös.
När Sandras pappa fortfarande bodde kvar jobbade Agneta på bank och hon älskade det. Varför hon slutade visste Sandra inte. Kanske var det för att hon ville vara hemma med Sandra, eller snarare var tvungen.
Nu visste hon att Agneta hatade henne så mycket det gick och hon dolde det inte speciellt bra, hon försökte inte ens. Sandra kom inte ihåg när Agneta sagt något snällt till henne sist och väntade sig inte heller något från henne heller. Det var hopplöst nu, och inte hade hon någon att prata med heller. Jävla Skit.
*
Detta hade alltså pågått rätt länge. Det här med hur Agneta behandlade Sandra.
En av de värsta sakerna med det här var att ingen visste det och Sandra visste inte vad hon skulle göra för att stoppa det. Hon kunde ju inte precis göra sig själv vackrare.
Under alla år som hade gått hade Sandra försökt komma på en lösning.
Rymma hemifrån? Nej, var skulle hon ta vägen då
Söka upp sin riktiga pappa? Nej, hur skulle hon veta var han befann sig?
Självmord..? Sandra tyckte väll att det var den bästa lösningen hitintills. Men hennes feghet stoppade henne gång på gång.
Så, vad tycker ni? :D
Den är jättebra! :)
Jag har redan läst hela och jag tycker den är jätte bra! :)<3
Har läst hela(fast nu hade du väl ändrat den lite?) och den ÄGER! :D
Älskar den dikten!
Du är en väldigt bra författare! x3
Jätte bra!